ärligt.

just när jag var som tröttast, mest slut på energi och utpumpad blev jag bloggsugen. det här är sista kvällen innan skoldags igen! gud vad lockande det låter. jag är faktiskt inte sugen på att testas i tyska (avgörande prov för betyget) och mediekunskap (tv-historia). visst, det är lätta grejer att plugga in, men vad fan, inte första&andra skoldagen efter ett "krävande" lov.

jag orkar faktiskt inte slösa mer tid . alla gör inte som de ska, de följer inte sina egna lagar. det är ganska lätt att säga vad man ska och vill göra - men det svåra är att följa upp till det man har blåst upp. det svåra är att inte spräcka bubblan. alla spräcker den ständigt, och jag har tröttnat på det. jag har gett mig själv många chanser, och jag vet, innerst inne att jag inte är en spräckare, vad alla än tycker och säger.

samma sak gäller det om att klaga på andra. genom att klaga på andra kränker man sig själv. vad får man ut av att klaga? gör man det för att känna sig bättre? jag har slutat klaga, jag har tagit mig i kragen för att göra mig till en bättre människa. men visst, jag är inte perfekt. jag syndar ibland från mina egna "påhittade lagar". det händer att jag tänker på saker jag inte vill tänka om folk - och jag kan inte stoppa det. men något man kan stoppa är det som ploppar ur munnen på en själv. människan använder hjärnan, oftast, innan den använder munnen och dess läppar + tunga för att förmedla det som vill sägas. man har någon nanosekund på sig att ångra sig - och den nanosekunden borde du ta åt dig! botemedel på att sluta klaga på andra? lär känna dig själv. acceptera dina egna brister, så kan du acceptera andras. tack.