lördag 11 augusti 2007

kämpar'n

varför fungerar jag som ett slags myggmedel? något som stöter bort något som egentligen inte är så farligt. det har inte alltid varit så här, vilket gör det så magiskt tragiskt. fast nu har jag lärt mig.

jag är en hundraprocentig drömmare (aka föreställare). innan jag somnar på kvällarna lägger jag armarna under huvudet och skapar en oändlig värld av bilder över hur jag skulle vilja att det såg ut. bilderna är overkliga och omöjliga att leva upp till. men trots det blir jag så fruktansvärt besviken på mig själv när jag vaknar och märker att mitt liv inte matchar bilderna. inte ens lite.

alla människor är olika, och det är det som gör världen så fantastisk som jag tycker att den är. alla är skapta med ett öde och ett syfte. världen har inte plats för att alla ska glida över mållinjen. så lösningen blev att några fick fel slags karta, och fick långsamt men säkert försöka att hitta det stora röda krysset på kartan, men efter helt andra förutsättningar än glidarna. jag får väl helt enkelt sluta med armarna-bakom-huvudet-grejen och börja förstå att allt inte utspelar sig efter en föreställd bild. allt har konsekvenser, men också sekvenser. jag är ingen glidare.

allt handlar om en successiv planering och en bra självkännedom. jag kan nog få mitt liv att lika det där idylliska vykortet, men det behövs bara lite smarta drag och trick för att hitta de där smarta genvägarna. det är genvägarna som gör spelet, och det är spelet som leder fram till målet förr eller senare.

jag kommer att gå i mål med svettdroppar flödandes över pannan.

Inga kommentarer: