här finns ingenting att klaga på men min hjärna får spel och gnatar på.
jag vet vad jag vill men mina tankar trycker mig ned.
"vm i att hålla färgen. tyck synd om mig,
jag är ensammast i sverige"
jag blir alltid sådär sentimental och tankspridd när det är mörkt ute, november och söndag. tänk att alla tre elementen stämmer ikväll. det hjälper ju inte direkt när jimmie skickar en massa mysmusik som gör mig ännu mer sentimental. det är under sådana här kvällar man undrar hur ens liv kommer att bli. vem man kommer välja som livspartner och vilka svåra dagar som är framför en. tänk vad mycket man har kvar att uppleva när jag sitter här som en nedbruten artonåring i mitt flickrum med kärleksballader på högsta volym. jag är inte ens halvvägs!
"jag gick långsamt fram mot bordet med min avvaktande blick över munnen mitt i orden slog du till så hårt det gick"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar