dåligt samvete på g!

går det att ha dåligt samvete för sig själv? isåfall, så har jag det just nu. på bussvägen hem satt jag och tänkte på saker jag ångrar med mitt hittills levna liv. shit vad många saker jag har gjort som jag idag ångrar. man kan säga att hela min högstadieperiod var ett enda stort frågetecken.

vem är jag? vem ska man vara? vad har jag för klädstil? vad ska man ha för klädstil? vad gillar jag för musik? vad ska man lyssna på för musik? och så vidare, jag tror att ni fattar.

en sådan slags person var jag. ett stort frågetecken. men om jag ska vara ärlig tror jag inte att det märktes. trots att jag på insidan var ultimalt osäker på mig själv speglade jag ut ett självsäkert yttre, till en viss grad iallafall. jag klädde mig som alla andra, jag var som alla andra, skrattade åt samma saker och lyssnade på samma musik som alla.

kunde jag inte bara ställa mig upp och visa vem jag egentligen var!? jag förstår inte varför jag inte gjorde det och vad som hindrade mig. precis som när seth och summer är tillsammans i hemlighet och seth får nog. han förklarar hela sin kärlek för henne ståendes på cafébänken mitt i skolan. alla lyssnar, alla uppfattar och alla ser honom. han visade hur summer och han stod till varandra, och sket i vad alla andra tyckte. okej, jag skulle inte velat att jag hade ställt mig upp på en bänk och ropat ut allt jag tyckte och hur den rätta malin glimstedt var.

jag skulle gett blanka fan i vad andra tyckte. det är det jag stör mig på! jag skulle sagt ifrån när jag inte tyckte något, eller tyckte något. varför kommer man alltid på allt i efterhand? när det inte spelar någon roll längre.

jag skulle ha:
- sagt ifrån till alla töntar som mobbade bibliotikarien på nolhagaskolan.
- lagt en utomordentlig bra kommentar när niorna frågade mig om jag var kommunist bara för att jag bar knästrumpor.
- kastat snö tillbaka till tönt-9c som enligt dem ägde korridoren
- gett blanka fan i att gå yttervägen för att slippa att gå förbi 9c
- mulat tillbaka niorna som mulade mig gång på gång för att jag var blek
- spottat tillbaka på lucas bernersjö när han spottade mig rätt i ansiktet i korridoren
- sagt ifrån när alla kallade mig "spöket"
- klätt mig otroligt åt vänsterhållet bara för att retas
- skrattat åt grupptrycket som fanns överallt

ovanstående lista är saker jag skulle ha gjort! istället för att blygt ignonerat. jag blir så jävla arg när jag har hört att det fortfarande är så att 9c tror att de äger hela skolan och får bete sig hur de vill, utan gränser! det är alltid dom som startar matkrig, kastar ut såpa på hela golvet så ingen kan gå där, kastar soptunnor på folk som går förbi och sist men inte minst, lägger alla förbannat korkade kommentarer. de fattar nog inte att de sårar människor. får folk att känna sig osäkra och helt totalt skiträdda till att gå till skolan på morgonen. det som gjorde mig rädd var inte de lade korkade kommentarer eller kastade snöbollar på oss inomhus. det som gjorde mig rädd var att man aldrig kunde lista ut var deras gräns gick.

det är här jag började få dåligt samvete för mig själv. jag försökte så gott jag kunde. jag gick dit, blev hånad för att jag var blek och utsatt i korridoren.