those three words

jag kom på en sak idag

människors personligheter och sätt att vara kan placeras in i tre huvudgrupper.
- låg: har inga som helst egna åsikter. får aldrig en syl i vädret och vill heller inte ens ha en syl i vädret. allmänt tråkig humor och skrattar inte med när andra skämtar. skulle aldrig kunna köpa en tröja i en färg som sticker ut, alla skulle ju prata om den då. håller sig till vad andra tycker och lyder detta plikttroget.

- medel: tycker som alla andra. har några få egna åsikter som ingen vet om. meningen med livet är att flyta igenom det utan att behöva fatta några egna beslut på egna tankar. är en bättre person är låg-personer. skillnaden är att medelpersoner faktiskt har egna åsikter, en egen stil och ett eget sätt att vara - men aldrig lyckas framhäva detta.

- hög: så här borde alla vara. världen skulle vara mycket bättre. här snackar vi om människor som skiter i vad andra tycker. gör precis som den vill, och står för det. "jag är på usa's sida i irakkonflikten - och?". är inte rädd för konflikter, och om detta uppstår sopar den mattan med alla som säger emot. har egen humor, och gapskrattar när den hör något roligt. vem bryr sig om någon hörde? redovisar inför klassen om något originellt (och egentligen ganska pinsamt ämne att redovisa om) och rör inte en min som visar att den är obekväm med situationen och alla hemska ord som den måste säga inför alla tjugo personer. vad är tjugo personer på all världens befolkning?

jag nöjer mig alltid med lagom. ett lagom fint hår, en lagom sminkning, en lagom klädstil, inget som sticker ut eller är udda. allt går över en linje och ser sådär helt okej ut. fy fan vad tråkigt det låter. min vardag är lagom, pluggandet går lagom, jag har lagom många kompisar, jag är lagom lång och väger lagom.
jag vet att jag någonstans inom mig har kapaciteten till att bli en hög-person. (iallafall en light-version). trots detta nöjer jag med sveriges innebörd på "lagom" och klagar inte ens. det var inte förrän igår kväll som jag verkligen tog åt mig av att jag är en medel (en bra medel).

jag är ganska bra på att prata om hur jag vill bli - utan att egentligen uppfölja det. jag är ett proffs på att måla upp mig en bild av hur jag ser ut om någon månad, med en egen stark vilja, ett bra självförtroende och galet många kompisar som ringer mig hela tiden. så gjorde jag igår, och har gjort många kvällar innan. men den här gången känns det faktiskt bra efter att jag har fått bilden uppmålad framför mig. jag har lärt mig av den veckan jag faktiskt gick på viktväktaremöten (fråga inte ens), att om man vill nå upp till något måste man sätta fast delmål - ett mål på vägen till det stora riktiga målet. annars tappar man gnistan någonstans i början och orkar inte tända den igen.

jag inspireras av er. (ta åt er nu, hög-personer tar åt sig av komplimanger)