jag är så rädd för att bli instängd, panikartad, ett måste. jag är totalt livrädd för att skapa ett behövande igen. allt det där är inte min grej. för något år sedan skulle jag tänkt "varför inte?" och tagit tillfället i akt. men nej, inte längre. jag måste ha växt upp, mognat, börjat tänka på mitt eget bästa och sett livet från en annan vinkel. det måste vara så.
jag är tacksam. tacksam över att jag faktiskt har lärt mig att tänka på mitt eget bästa. numera är jag inte den där lättflörtade tjejen som sedan, efter några månader, står där, med mascaran utkletad i regnet. nej, jag är mån om mig själv. något sådant där ska inte få hända, inte igen.
du är verkligen precis som jag.
jag vill verkligen inte vara en sådan som är behövande. jag vill inte vara ett måste. jag vill inte titta mig i spegeln och tänka på en annan person. inte nu, inte såhär snart. if this is meant to be, you will find me.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar