love me or hate me; love is gone

jag är rätt nöjd med vad jag har lyckats åstadkomma i kärlekens väg under mina 18 år här på jorden. jag fyller nog upp varje kategori och varje litet hörn av kärlekens fördelar och nackdelar. jag är som ett slags uppslagsverk över what to do or not to do.

kärleken kom inflygandes första gången i mitt liv när jag var tretton och gick i sjuan. det var helt oplanerat och omedvetet. kärleken lämnade mig också rätt oplanerat för några månader sedan, och när den kommer tillbaka ska den göra det medvetet. jag ska dra tillbaka den i mitt liv när den verkligen som mest behövs. annars är det ingen idé enligt min mening. numera är jag faktiskt rätt lycklig ändå, trots att kärlekens tapeter inte pryder mina fina väggar längre. jag klarar mig faktiskt bra utan, tro det eller ej att jag faktiskt säger det här. rent och simpelt, det är min livsmelodi.

kärlek har fått mig att flyga upp i taket av glädje och studsa fram längs gatorna trots att det spöregnar. kärlek har fått mig att le dygnet runt och vara världens lyckligaste person. men kärlek har också fått mig att stänga in mig i rummet i flera dagar tillsammans med mr ben&jerry, näsdukar och neddragna persienner. den har fått mig att bryta ihop flera gånger och det går inte att räkna alla tårar kärleken har fått mig att släppa iväg.

eftersom jag är rätt krävande och uttryckningsfull när jag väl hamnar i ett förhållande har mitt beteende lärt mig ett och annat.

jag har lärt mig:
- att dumpa är värre än att bli dumpad
- att inget är värre än att sakna någon man inte kan komma åt
- att när man väl har fallit för kärleken är det svårt att ta sig ur
- att komma över någon som betytt mycket under en lång period
är det svåraste man kan ge sig in på
- att älska någon är svårt trots att det verkar lätt för stunden


under mina år som kärlekstroende och trogen har många olika slags förhållanden bildats och tagit slut. jag har nog varit med om de flesta. tysta, bra, dåliga, hemska, pinsamma, trogna, otrogna, fysiska, psykiska, barnsliga och seriösa. jag har haft förhållanden som aldrig börjat och några som aldrig tyckts ta slut. jag har blivit dumpad innan det har blivit något och dumpad efter stunder då man trodde att det skulle hålla för alltid.
(nu låter det som om jag har avverkat hundra killar, men tro mig, ett förhållande kan innehålla så många olika faser).

i dagsläget är jag så upp över öronen trött på allt som har med kärlek att göra att jag vill bort från allt så fort som möjligt. som sagt, kära kärleken, du är jättefin och bra men jag behöver inte dig längre. när jag känner att jag bara måste få uppleva dig och dina bra stunder igen kommer jag att kämpa för att få tillbaka dig. men just nu, är du inte värd alla mina krafter. de vill jag lägga på något annat för tillfället! jag lägger dig längst in i garderoben och tar fram dig när både du, jag och alla andra är redo.

btw, idag har jag (malin) namnsdag! grattis till mig