waiting on the world to change

okej. så här ligger det till.

jag är en väldigt känslig och svår person. nästan allt i mitt liv handlar om att veta vad jag känner, hur jag ska gå till väga och vad som händer efter. jag är nästan alltid säker, förutom när det handlar om kärlek. jag vet vad jag tycker, jag vet vem jag är och jag vet verkligen vad jag vill få ut av mitt liv. men så fort ämnet är kärlek tappar jag fokus.

jag har väldigt svårt för att känna något speciellt. jag har säkert inbillat mig hundra miljontals gånger om att den här gången, handlar det om något speciellt. alla gånger har jag inbillat mig, nästan. (drar inte allt över ett). det finns tider jag ångrar och tider jag ser upp till. tider jag hade velat suddats bort, och tider som jag hade velat uppleva igen.

det är det som gör det så jävla svårt med dig. jag har varit din och du har varit min två gånger i mitt liv. två gånger, och ändå lär jag mig inte. du och jag passar inte, du och jag är verkligen inte som lego. ändå kan jag inte släppa dig. under tiden som var vår var jag ofta osäker, ovanligt. jag visste inte var jag stod och jag var rätt dålig på att berätta det för dig. jag ber verkligen om ursäkt, men det är nog sådan jag är som person. när jag tänker tillbaka på oss både ler jag och får en klump i magen. jag har aldrig upplevt så mycket bra med en person som jag har med dig. men trots det, visste vi båda var våra brister satt någonstans. vi gjorde slut två gånger, och efter andra gången hade jag verkligen fått nog. det var 0% chans att jag någonsin skulle tycka samma sak om dig igen. trodde jag...

här står jag igen, ett halvår senare. förbryllad av din personlighet och magiskt trollbunden av din charm. men vet du vad? det är ingen idé. för du och jag är ju inte som lego. ingen perfekt matchning. trots att jag gärna hade velat att vi var just det, en plus och en minus pol. jag är så glad att jag äntligen har förstått det, trots att jag vet att det kommer ta lång tid att komma över dig. klumpen jag har haft i magen/halsen de senaste dagarna är nu borta. vet du varför? jo, för nu vet jag vad som väntar mig på dagarna. det visste jag inte imorse när jag vaknade. skulle det bli du och jag igen? kanske.. skulle du våga släppa taget om mig.. igen? kanske...

vad väntar mig på dagarna? jo, jag kommer att komma över det här. kanske vi träffar på varandra om något år då sitatuioner och händelser ser helt annorlunda ut. kanske det klickar ytterliggare en gång mellan oss? vem vet. just nu gör det inte det.

I've wanted this for so long, and now we can't have it.