söndag 21 oktober 2007

it's too late to apologize

inatt hade jag en underlig dröm, igen. nuförtiden är det bara du, du och åter du som flyger igenom i mina drömmar. det är som att allt annat är luddigt samtidigt som att du är maximalt skarp. fokus är på dig, och allt annat runt om spelar ingen roll. allt elakt, korkat och hjärtlöst du har gjort mig bara tynar bort, som om att det aldrig har hänt. det är så konstigt eftersom i verkligheten är det verkligen tvärtemot. jag bryr varken om dig eller vad du gör, och allt annat spelar verkligen någonroll. nuförtiden tittar jag inte åt ditt håll längre. de där gamla reflexerna om att vända mig om på vägen från matsalen är borta. det är nästan lite sorgset, trots att du inte finns där för mig längre.

jag blir inte ens ledsen när jag ser dig nuförtiden. för någon månad sedan kunde jag se dig i matsalen, möta din blick, och känna mig fullständigt förkrossad inombords. det är som att jag är ett glashus och du kastar en stor och hård sten rakt emot mig när vi möter varandras blickar. jag går sönder i tusen bitar medan du fortfarande sitter kvar på din plats och stirrar som om att inget har hänt.

är det inte konstigt? just när jag precis har slutat tänka på dig dyker du precis upp som det där oväntade snöfallet i oktober förra året. sakta, sakta, lägger du dig som en vit hinna över mina tankar och tar återigen övertaget över mitt omedvetna. jag ser dig inte ens i skolan längre. inte på tåget hem, i korridoren eller på bussen. vart har du tagit vägen? eller är det så att jag helt enkelt inte lägger märke till dig längre?

det är faktiskt inte roligt att ha det så här. att ha någon som biter sig fast på huden som en liten parasit. jag vet att jag mår dåligt av att tänka på dig. jag vet att jag tynar bort om jag börjar tänka positivt om dig igen. jag är fullt medveten om detta! men allt blir bara så hemskt svårt när jag vet att jag har genomgått precis samma sak som jag genomgår idag, och då har det slutat illa. frågan är om jag verkligen kan stoppa det den här gången?

det var precis det här jag inte ville skulle hända. it's too late to apologize, too late.


"allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar"

Inga kommentarer: