och sedan är det det där med att vara tragisk och bara klaga på allt hela tiden. jag vill bara ta mig i kragen, trycka upp mig mot väggen och skrika åt mig själv så det kommer spott från munnen. jag vill lära mig själv en riktigt jävla läxa. jag vill göra något jag absolut maximalt och för alltid ångrar, och lära mig något av det. men nejnej, jag sitter kvar i samma stol och klagar över samma saker som jag klagade över för några år sedan.
jag vet vad jag vill men jag vill inte mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar